Öppet brev till rektor (med personal) på Prästamosseskolan i Skurup.

Jag arbetar som lärare på en gymnasieskola i Östergötland i en kommun där vi också har barn som bär hijab. Det finns inga generella regler mot detta, säkerligen av många skäl. Ett av dessa kan vara att ett förbud vore att strida mot grundlagstiftningen som du lutar dig emot när du ger ditt stöd till dina elever och lärare på din skola som anser att det är deras rätt att klä sig hur de vill, inklusive rätten att bära hijab. Jag håller med dig om att det är en av de rättigheter vi ska värna om i ett demokratiskt samhälle, att få välja själv vad man vill ha på sig.

Det som blir problem är att hijab inte är vilket plagg som helst. Det går inte att jämföra med något annat utifrån att det är en symbol för att flickor ska separeras från pojkar men också att deras hår anses ha en lustfyllande funktion på pojkar och män. Att sätta hijab på en flicka betyder alltså att hon är en sexuell varelse och att ansvaret ligger hos henne att ha styr på pojkarnas beteende. Därmed behöver hon dölja sig, tystas och begränsas. Med hijab följer också andra förväntningar och krav på flickans beteende som inte är förenligt med skolans uppdrag. Alla elever ska i skolan få möjlighet att utveckla sin egenart och ingen annans. Hijab är ett påbud från guden och därmed mannen. De ska också kunna bidra till samhällsutvecklingen i ansvarig frihet. För att kunna ta det ansvaret behöver de vara fria att själva forma sina liv utan påbud och krav från någon annan. Det blir ett stort problem när du som rektor upprätthåller en syn på flickor, där de förväntas vara åtskilda pojkar, eftersom det gynnar de krafter i samhället som begränsar barn på det sättet. Du nämner i något sammanhang att det är frihetskränkande att inte låta elever bära hijab. Det, i sig, blir svårt att ta på allvar eftersom hijab som symbol är frihetskränkande, utifrån övriga krav som följer när den bärs av en flicka.

I mitt arbete har jag genom åren mött väldigt många flickor som farit mycket illa av att behöva bära hijab. Du ska få några exempel:

En flicka blev bortförd pga att hennes föräldrar fick reda på att hon varje dag tog av sig den i skolan.

En flicka behövde få hjälp att bryta med sin familj pga att hon vägrade bära hijab. Hon blev utsatt för hot och våld pga det. Samma flicka har beskrivit att hon blev en annan person med den; blyg, tyst och skamfylld.

En ensamkommande flickas största skräck var att någon skulle skicka bilder på henne till hennes familj eftersom hon inte längre bär hijab.

En flicka behövde från sex års ålder lära sig att hon, i och med hijab, inte längre fick leka, hoppa, klättra och cykla på skolgården.

En flicka slutade gå på lektionerna från den dag hon blev tvingad att bära hijab. Hon satt gömd under en luva i en korridor på skolan hela dagarna. Personal förstod inte vad som var problemet men i efterhand vet vi att det var skammen över hijab som gjorde att hon inte ville vara bland de andra barnen.

Utifrån mina erfarenheter i skolan har jag valt att engagera mig ideellt i GAPF för att stärkas i arbetet för ett jämställt samhälle fritt från hedersrelaterat våld och förtryck. Organisationen får dagligen samtal från flickor som behöver stöd, inte sällan kring att slippa tvånget att bära hijab.

Så här är det kanske inte för alla barn. Många menar att det finns en frivillighet att bära hijab men frågan är vad som händer den dagen dina elever inte längre känner att de vill bära det ambulerande fängelset. Vem ska de gå till för att få stöd när de vet att du och dina lärare står på deras föräldrars sida? Alla som känner till vad hijab symboliserar och visar, borde inte vara annat än stödjande mot alla dessa barn som dagligen förhindras att välja. En skola ska vara icke-konfessionell och arbeta för jämställdhet och delaktighet, oavsett könstillhörighet. Att stå bakom en religion och politisk ideologi som förhindrar flickor från att delta på samma sätt som pojkar är direkt motsatt vad en demokrati bygger på. Istället för att vara solidarisk mot de osolidariska behöver alla landets pedagoger kompetenta och upplysta ledare och rektorer som står bakom dem i att kunna genomföra det arbete som de är ålagda att utföra. Det är ett  gediget arbete där vi alla behöver stå emot tanken om att flickor inte ska synas i samma utsträckning som pojkar.

Jag ser gärna att du besvarar detta brev med reflektioner kring vad det är som gör att du verkar välja att stödja de odemokratiska vindarna i samhället. Som lärare är jag väldigt intresserad av hur din skola arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det förtryck som hänger samman med hijab.

Mvh

Marléne Stenman, gymnasielärare och goodwillambassadör för GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime riksorganisation